måndag 5 februari 2018

Long time no see och vardagsrum



Heeeej finaste vänner!

Nu var det länge sedan jag uppdaterade bloggen. Livet har känts så intensivt, av många olika anledningar, så jag har inte orkat uppdatera här för att få skriva det som vi väntat på. Vi har flyttat!

Att flytta kan verkligen ta musten ur en (även om det har varit vår högsta dröm länge!), och med den energinivå jag haft senaste året efter cancern, ja då gick den ner på minus rejält. Känner mig inte direkt återhämtad än men jag jobbar på det. Jag försöker acceptera läget, det finns inte så mycket annat att göra.

Det känns både overkligt, konstigt och underbart att ha hus igen. Vårt andra hus. Det har varit oundvikligt att jämföra med det andra, vilket verkligen inte är rättvist på något sätt eftersom det var både renoverat och gjort som vi ville ha det. Men jag är en känslomänniska så det har jag gjort. Vårt första hus låg oss väldigt varmt om hjärtat eftersom vi hade jobbat så hårt med det och än har inte själen riktigt kommit in i nya huset. Sånt tar tid, i iallafall för mig. MEN, nu låter som om vi inte trivs vilket är helt fel, huset känns bra och vi börjar komma till ro. Jag tror att det här kommer att bli jättebra! Framför allt har tystnaden infunnit sig. Som jag har längtat efter den!

Det ska bli otroligt roligt att få sätta sin prägel på det här huset. Få göra det till sitt. Jag har så många idéer och de blir fler för varje vecka men maken är redan fullt sysselsatt med att få till ett pannrum och sitt snickeri, så att han ska kunna jobba och ha ordning på sina saker. Så jag väntar.

Vad är det då vi har köpt?
Jo, ett litet minihus från 1912 som ligger fantastiskt vackert vid älven och som har 3 rok plus källare och en möblerbar hall. Litet alltså. Typ minst hälften av vad vi hade i förra huset. Men för oss passar det bra, vi är ju bara två och vi har känt att vi vill ha ett hus där vi använder hela huset och inte får en massa tomma rum. Om man har en massa tomma rum blir energin lätt stagnerad och stillastående. Det behövs liv i varje rum för att energin ska vara bra.
Huset är inte renoverat sedan 1986 så det finns lite att bita i men eftersom det är så pass litet som det är, så känns det inte helt övermäktigt att börja om. Vi tar ett rum i taget och jobbar oss fram. Det här ska ju bli ett livsprojekt.

Här är i alla fall en liten glimt av vårt nya vardagsrum. Litet och lite mörkt, kan jag känna, men jag tror att jag har en bra plan för att det ska bli bättre i framtiden. Kul med projekt :)

Ha det fint vänner!

KRAM
Jenny